Suxoa

Surflektion, sälar och stingrockor
I måndags hade jag min första föreläsning och därmed min första riktiga skoldag. Jag är så taggad! Kurserna jag ska läsa känns utmanande, intressanta och stimulerande. De verkar inte enkla, men det betyder ju bara desto mer vinning i slutändan. Efter första föreläsningen påminns jag än en gång om hur mycket jag älskar lärmiljöer. Idag, onsdag, flyttar vi äntligen in i lägenheten med! Det ska bli så jävla skönt att slippa leva i en resväska.
 
Så, i fredags var jag iväg på ännu en utflykt, nämligen att jag för första gången testade att surfa och att jag simmade med vilda sälar och stingrockor. 
För att börja prata om surflektionen så åkte vi ut till en av stränderna längs Great Ocean Road, drog på oss våtdräkter och fick en tilldelad bräda. 
 
 
En kortare lektion på stranden följdes upp av att helt enkelt ge sig ut i vågorna och för allt i världen försöka 1. komma upp på brädan och 2. bli kvar där uppe och lära sig rida vågorna. Jag var själv FANTASTISKT bra på att falla av brädan, så den medaljen kan jag absolut ta emot. Att stå kvar var vissa andra betydligt bättre på, så det får de ansvara för. Efter en och en halv timma bland vågorna, padlandes och kämpandes var kroppen snudd på helt orkeslös. Satan vad uttömd jag var! Jag hade i och för sig väntat mig att det skulle vara just så svårt och så tungt, vilket gjorde det lättare att handskas med. Jag har även anmält mig till surfklubben på skolan, så förhoppningsvis hinner jag med lite fler försök under tiden här. 
Efter surflektionen åkte vi vidare till Queenscliff, där nya våtdräkter, snorklingutrustning och båt väntade på oss. Vi rörde oss under dagen i marina naturreservat och snorklade vid två olika platser. Den första snorklingen handlade mest om att bli bekväm med utrustningen och känna på vattnet, vilket jag tydligen behövde mer än jag förstod. Min hjärna kopplade inte alls att jag skulle andas under vattnet och ville bara få panik istället. Jag blev dock bättre på att slappna av ganska snart, ingen fara på taket. 
Den andra platsen däremot var vid ett typ av lusthus som byggts upp mitt ute i vattnet i reservatet för de asutraliensiska pälssälarna. 
 
 
Nu när jag ska skriva om detta inser jag att jag sitter och ryser. Satan vilken upplevelse! Vi fick redan innan vi hoppat av båten ett tvivelaktigt välkomnande av 10-15 sälar som låg på sidan vid vattenytan med en fena i vädret - lekandes hajar. När vi så hoppade av båten och började närma oss dem simmade de lekfullt runt oss och visade olika poser de var speciellt bra på i vattnet. Jag vill klargöra att de inte matades av oss på båten eller så, utan de verkade faktiskt genuint leksugna och nyfikna. Vi höll oss alltid minst fem meter ifrån lusthuset och på respektfullt avstånd från sälarna, men sälarna själva kunde absolut simma närmre oss än så. Jag höll på att fullkomligt sätta hjärtat i halsgropen när en av dem kom tumlandes alldeles under mig, då hyperventilerade jag för en stund kan jag säga. 
 
 
Några stingrockor var också med och sällskapade, den största jag såg måste ha varit runt 2 meter. Så mäktigt! 
 
 
I turen stod det att vi också hade förhoppningar om att kunna få se, och eventuellt även snorkla med, delfiner också. Delfinerna själva hade dock andra planer och de höll sig utom vårt synfält. Just detta väckte tydligt olika reaktioner, vilket jag reflekterade lite kring även om jag var beredd på det från start. Jag själv kände närmast en tacksamhet inför att vi inte såg dem, just för att det verkligen var ett bevis på att de inte är våra att styra. Efter att enbart ha sett delfiner på djurpark gick en våg av värme genom hela mig när de helt enkelt bara kunde få bestämma själva att de hellre ville stanna hemma och ta det lugnt än att komma och stöka med oss. Denna inställning var det dock långt ifrån alla som hade och många tyckte att de närmast hade rätt att se dem. Jag förstår att det är lätt att hamna i det tankesättet i en värld med djurparker och entertainment, men jag blir ändå så sorgset förundrad över hur långt ifrån ett respektfullt föhållningssätt till allt levande runt sig det är. Jag säger absolut inte att jag är bäst i världen på detta, men många går som maskiner över djur, människor och annat levande med sitt förhållningssätt och jag finner det bara så himla sorgligt och grymt. Både utifrån vad det gör med allt runtom personen som förhåller sig så, och vad det gör med personen själv. 
 
Varför inte avsluta den funderingen med en bild där jag sitter och sällskapar med havet? Perfekt. Snyggt. Absolut. Hejsvej. 
 
 
Molten Midnight

First beauty related blogpost, how about that huh? First off, I just want to clarify that I'm only going to write about cruelty free beauty. Also, when I started the blog, I asked if anyone wanted translated posts and it turned out some wished for such. My thought is therefore to make my beauty related posts in English, and we’ll see about my posts about my everyday life. Maybe I’ll write in both languages, maybe not. I’m still struggling a bit with not having stable wifi, so I’ll see how I feel when that’s more settled. 

Enough about all that jazz! In my first week here in Melbourne, I searched for big makeup stores (obviously) and I found Mecca. From what I’ve seen those stores seem really nice! Among other brands I found Stila and their glorious liquid eyeshadows. One that I just could not leave the store without was Stila Magnificent metals glitter and glow liquid eye shadow in Molten Midnight

 

Stila Magnificent metals glitter and glow liquid eye shadow in Molten Midnight 

This is an amazing black based liquid eyeshadow filled with chunky golden glitter. It is really opaque and the glitter adheres so very well! I’ve so far used it in one makeup look, where I just smacked it on all over the lid and under the eye. As long as you don’t wait too long (before it dries down) it is also quite easy to blend (preferably with fingers or a cotton bud). If you apply it with the applicator you will get more or less sharp edges, but that is not a problem because of its blendability (this should be a word, right?). 

 

So, how about the longevity of the product then? I applied it heavily and wore it for a night out (approximately 8 hours being all over town, living life) and when I were to wash it off it looked almost the same as when I had just applied it, only a tiny bit creased (but honestly, I felt like that just added to the grunginess). 

I wore it applied on top of Cyprus Umber from the Anastasia Beverlyhills Modern Renaissance palette, and softened the edges with Warm Taupe from the same palette. Other details are listed below. 

 

Base: 

  • Kat von D Beauty Lock-It Concealer Crème; Light 3
  • Lumene Blur Foundation; 0 Light Ivory 
  • IsaDora Face Sculptor; Nude 
  • The Balm Mary-Lou Manizer  

Eyes:

  • Anastasia Beverly Hills Modern Renaissance eyeshadow palette; Warm Taupe, Cyprus Umber
  • Stila Magnificent metals glitter and glow liquid eye shadow in Molten Midnight 
  • Kicks Beauty Daring False Lash Mascara; Black 
  • The Balm Mary-Lou Manizer (inner corner highlight)
  • Anastasia Beverly Hills Dipbrow Pomade; Dark Brown

Lips: 

  • Kat von D Beauty Everlasting Liquid Lipstick in Lolita II
 
 
Great Ocean Road
En av alla de fantastiska upplevelser jag haft här hittills är att jag förra fredagen gjorde The Great Ocean Road. Detta är en kuststräcka som är fylld med otroliga vyer, bland annat över The Twelve Apostles och Razorback, vilka är enorma klippformationer som slipats isär från land och varandra över tid. 
Under resans gång besökte vi flera utsiktsplatser längs vägen, vi vandrade en bit genom sval regnskog och vi träffade på vilda koalor som bodde i det naturreservat vi reste igenom. Eftersom jag valt bort resor inkluderande djurparker (av etiska skäl) blev jag så överväldigande glad över att ändå få chansen att träffa på koalor, och att få träffa dem som lever just så som de ska få göra - fria. 
 
 
 
Jag såg många fler vackra fåglar än bara dessa två, bland annat vilda Kakaduor, men de lyckades jag inte fånga på bild. 
 
Ett eukalyptusträd i den svala regnskogen, som i just den här arten är topp tre högsta trädarten i världen. 
Luften i denna regnskog kändes nästan overklig. När vi klev in i skogen kändes den fallande temperaturen av tydligt och luften blev klar och fuktrik. Utöver den doft som skogen i sig håller, som hade räckt i sig för en fantastisk upplevelse, omhuldades hela skogen också av doften av eukalyptus. Jag hade inte alls kunnat tro att träden spred den doften så tydligt, och det kändes just overkligt. Denna skogs luft och doft är verkligen något jag tar med mig, och borde kunna vara något av det mest lugnande och ångestdämpande som existerar. 
 
 
 
 
Efter regnskogen var nästa stora stopp The Twelve Apostles, som står som enorma pelare i havet efter att ha slipats isär ifrån större klippformationer av havets vågor. Dessa kommer rasa över tid, eftersom havet fortsätter att slipa dem, och några av dem har redan fallit ned i havet. 
 
 
Efter detta åkte vi till resans sista stopp, som jag verkligen tycker är det vackraste - The Razorback. Jag tappade helt andan. 
 
 
 
 
Vid Razorback fanns även en strand mellan de höga klippsidorna, där vågorna fick tag om mig. Detta är sekunden innan mina skor blir översvämmade; 
(null)
 
Som avslutning vill jag tillägga att jag inte redigerat bilderna överhuvudtaget. Det ger dem ytterligare lite krydda, visst? 
Jag skulle definitivt rekommendera alla som får chansen att åka och se detta, det var så vackert.